diffuse

Idag gick jag upp klockan 06.30. Hann knappt äta frukost innan jag var tvungen att dra på mig den alldeles för tunna jackan och gå. 
Jag stapplade fram i mörkret mot bussen medan kylan bet i mina kinder som jag inte hunnit sminka. De sista hundra meterna sprang jag till den knökfulla bussen som kom precis när jag gick på det stället där man hinner till bussen om man springer riktigt fort men inte hinner om man går vanligt. I sista sekund kastade jag mig svettig och rufsig i håret upp för trappan och läste av mitt kort i läsaren.
Vid slussen var det tusentals människor inom en otroligt liten area. Det tog 10 min för mig att komma från bussen upp till gröna linjen. När jag äntligen kommit på tåget får jag stå upp hela resan och när jag kommer fram till fridhemsplan springer jag upp för rulltrappan och sedan hela vägen till skolan för att hinna i tid. Väl utanför spanskaklassrummet möts jag av massa överdrivet glada spanskamänniskor som nyss fått reda på att spanskan är inställd. Jag går upp till biblioteket och tänker sitta där tills nästa lektion -musik- börjar. Får då ett samtal med nästa underbara nyhet; musiken är inställd. Mmmmmmmm jag älskar mitt liv. Hade kunnat sova ca 85 timmar till. Tänkte skriva "nu vill jag dö" men det vill jag ju inte. Måste sluta överdriva allting. Men jag vill åtminståne spy lite eller något.
HEJDÅ.